Under tiden vi väntade på bussen tittade jag,
utan att först egentligen tänka något särskilt om det,
på reklampelaren alldeles jämte kuren,
med en affisch för ett onlinecasino. Grejen den lovade
var att du inte skulle behöva vara uttråkad längre.
Sedan tänkte jag att jag ville dö,
men bara för att känslorna, tror jag, rörde sig igenom mig såpass snabbt
att jag på plats inte kunde uttrycka dem på annat vis.
*
Ledsamheten för att påbörja en långfilm för sent på
en söndags kväll, gröna milen cykelvägen till sommarjobbet
jag hatade. Elefanten i ett rum möblerat,
nästintill uteslutande, med inventarier i en elefants
såväl storlek som likhet.
Ett land där mättnadens flyktighet är inskränkt
till frukost, lunch och middag. Dagens, veckans, månadens, årets
överskådlighets svindel. Svindeln vid foten av berget,
svindeln på väggen, svindeln på toppen. Svindeln som hänger kvar vid en
i bilen, på vägen hemåt. Överlevarskuld,
utan prefixet. De tre stora –
föda, överlevnad, reproduktion –
i naturdokumentärers, om än flärdfullt, upprepnings inte odelade
behag. Kunskaps tyngd, tyngden på kunskap som ingen vill låtsas om,
people did not like it here. En syn på mänskligt liv som inte lär
överleva det.
